Ett medberoendeskap kan utvecklas då man har en nära anhörig så som en partner, ett syskon eller en förälder som är beroende av droger, alkohol eller av andra saker.

I det initiala skedet då ett beroendeproblem först börjar visa sig i familjen/kärleksrelationen,  försöker den anhörige många gånger att tala med den berörde parten om problemen. När detta inte fungerar utan han/hon bemöts av manipulativa krafter som förminskar och totalt förnekar beroendeproblemet, så smittar dessa krafter till slut av sig också till den anhörige. Den anhörige börjar förminska betydelsen av det han/hon ser och slutar sakta men säkert lyssna till sina inre varningsklockor. Den anhörige börjar ursäkta och bortförklara sin släktings/partners beteende. I stunder då den beroendesjuke aktivt missbrukar och verkligheten blir övermäktigt destruktiv kommer dock förnekelsen många gånger i gungning och den anhörige försöker återigen hitta sätt att rädda den beroendesjuke. Sakta men säkert förlorar den anhörige greppet om sitt eget liv och kontakten med sig själv. Gränserna mellan den anhörige och den beroendesjuke försvinner. Den anhörige styrs inte längre av sina egna känslor utan av omgivningens och av den beroendesjukes. Den anhörige lever genom den beroendesjuke och blir känslomässigt beroende av den beroendesjuke. Livssituationen för den anhörige är nu kroniskt destruktiv. I boken "Djävulsdansen" skriver författarna följande om denna nya fas:

“I det här stadiet har omsorgen om andra, empatin och den vackra mänskliga medkänslan, gått över till ett destruktivt medberoende.” (1)

Som en följd av denna utveckling blir ofta den medberoende mästare på att läsa av andras känslor och behov. Den anhörige känner stor mening och livslycka då han/hon får hjälpa och stötta andra. På grund av detta hittar man många medberoende inom till exempel vårdyrket. Eftersom givandet dock är gränslöst och de flesta medberoende saknar förmåga att se till att de själva får den vila, omsorg och kärlek som de behöver så resulterar obalansen ofta i att de medberoende känner sig trötta och dränerade. Inom många medberoende ligger en tomhets-, en ensamhetskänsla och en känsla av värdelöshet ofta och lurpassar.

Doktor Charles L Whitfield ger i sin bok “Healing The Child Within” ytterligare en beskrivning av hur ett medberoendeskap föds i ett förtryck av den anhöriges egna observationer, känslor och reaktioner. Den anhörige slutar till slut att lyssna till sina egna inre signaler, och därmed paralyseras det inre jaget eller som Whitfield skriver, "det inre barnet". Känslorna och reaktionerna trycks ner inom den anhörige och den anhörige känner sig till slut som bedövad och bortdomnad. Detta resulterar i att den mentala, emotionella och spirituella utvecklingen av den anhörige blockeras. I detta tillstånd upptäcker många anhöriga eller medberoende att tvångsmässiga beteenden kan ge dem en glimt av det egna jaget och att dessa beteenden lättar på det inre trycket. Att ha kontroll blir mer och mer viktigt och stressrelaterade smärtor kan uppstå som en funktion av detta konstanta förtryck av känslor och inre signaler (2).

(1) Lundell, Sanna och Söderlund, Ann, Djävulsdansen: bli fri från medberoende, Falun, Sverige, Tryck ScandBookAB, 2015, s. 21
(2) Whitfield, Charles L., Healing The Child Within Deerfield Beach, Florida, USA: Publisher Health Communications, Inc., 1989, s. 30